Elavtalet: fast, rörligt eller timme för timme

På den här sidan

1. De tre avtalen, och vad de lovar
2. Ditt spotpris är inte medelspotpriset
3. Vad ett fast pris faktiskt köper
4. Timme, och sedan kvart
5. Vad styrning är värd, och inte
6. Avtalet är en tredjedel av räkningen
7. Vad vi inte påstår
8. Kontrollfrågor

De tre avtalen, och vad de lovar

Elhandelsavtalet är den enda delen av elräkningen du får byta fritt. Nätet är ett monopol, skatten är riksdagens, momsen är statens. Det här är alltså det enda valet du har — och det finns tre former att välja mellan.

Fast pris. Du betalar samma öre per kilowattimme i hela avtalstiden, vanligen ett, två eller tre år. Varje timme kostar lika mycket, oavsett vad marknaden gör. Du köper förutsägbarhet.

Rörligt månadspris. Du betalar månadens genomsnittliga spotpris, plus handlarens påslag. Alla kilowattimmar i en månad kostar lika mycket. Du är alltså utsatt för månaden, men inte för timmen.

Tim- eller kvartspris. Du betalar det pris som faktiskt gällde i den timme — sedan oktober 2025 i den kvart — då elen förbrukades. Du är utsatt för när du använder el. Du är också den enda kund för vilken laddstyrning, värmestyrning och batteri har något direkt värde alls.

Det finns en fjärde form, som ingen väljer: anvisat avtal. Det är vad nätföretagets anvisade handlare sätter dig på om du aldrig gjorde ett val — till exempel efter en flytt. Nästan åtta procent av hushållen ligger där.

Vad svenska hushåll faktiskt har, augusti 2026

• Rörligt månadspris61,0 %

• Tim- och kvartspris14,1 %

• Övriga avtalsformer9,4 %

• Anvisat avtal7,9 %

• Fast pris, alla avtalstider7,5 %

SCB, fördelningen av elavtal i riket, augusti 2026. Den fasta stapeln är summan av tre poster: 4,3 procent ett år, 2,6 procent tre år och 0,6 procent två år — tillsammans 7,5 procent. Raderna summerar till 99,9 procent, för att varje tal är avrundat.

Läs staplarna som ett svar på frågan vad gör folk, inte som ett svar på frågan vad är rätt. Sex av tio har valt att bära månaden. Ungefär ett av sju bär timmen. Och trots hur mycket som skrivs om fasta avtal har färre än ett av tio faktiskt tecknat ett.

Samma marknad, tre olika löften

Ditt spotpris är inte medelspotpriset

Här kommer den idé som gör den här modulen värd att läsa. Den är enkel, den är oomtvistad, och den ändrar vilket avtal som ser bäst ut.

När någon jämför ett fast pris med ett rörligt används nästan alltid medelspotpriset: alla timmar på året, hopsummerade och delade med antalet timmar. Det talet väger klockan tre på natten i juni exakt lika tungt som klockan sex på kvällen i januari.

Ditt hus gör inte det. Ett hus använder mest el när det är kallt och mörkt — och kallt och mörkt är precis när elen är dyrast, av samma skäl: alla andra hus gör likadant samtidigt. Förbrukningen och priset toppar tillsammans.

Ett vinterdygn: priset uppe, huset nere

Därför finns det ett annat tal, som är ditt och ingen annans: det förbrukningsviktade spotpriset. Du tar varje timmes pris, multiplicerar med de kilowattimmar du faktiskt använde just den timmen, summerar allt, och delar med din totala förbrukning.

viktat pris = summan av (pris × kWh) ÷ summan av kWh

Ett litet exempel gör det handfast. Vi krymper dygnet till två sorters timmar, och hittar på två priser — talen är valda för att visa räknesättet, inte hämtade från en marknad.

Medelspotpriset för det här dygnet är genomsnittet av de två priserna:

(1,20 + 0,60) ÷ 2 = 0,90 kr/kWh

Men huset betalade inte 0,90. Det betalade 42 kronor för 40 kilowattimmar:

(36 + 6) ÷ 40 = 1,05 kr/kWh

Nu blir konsekvensen tydlig. Anta att någon erbjuder dig ett fast pris på 0,95 kr/kWh. Mot medelspotpriset 0,90 ser det ut som ett dåligt avtal — fem öre för dyrt. Mot vad huset faktiskt betalade, 1,05, är det tio öre för billigt.

40 × 0,95 = 38 kr fast · 40 × 1,05 = 42 kr rörligt · skillnad 4 kr

En ärlig reservation: det är inte en naturlag att det viktade priset är högre. Det följer av att förbrukning och pris rör sig åt samma håll, vilket de gör i så gott som varje svenskt hus som värms med el. Ett hus vars last låg bara i de billiga timmarna skulle se det omvända — och att flytta sig åt det hållet är precis vad styrning försöker göra.

Så räknar du fram ditt eget viktade pris

Hämta din egen timfil hos nätföretaget och spotpriserna för samma period. Lägg dem i två kolumner i ett kalkylark, en rad per timme.

=SUMMAPRODUKT(pris; kWh) / SUMMA(kWh)

Jämför sedan svaret med medelvärdet av priskolumnen. Avståndet mellan de två talen är husets prisprofil, uttryckt i öre. Det är det enda talet ett fast anbud ska ställas mot. Notera vilken period du använde: ett år som har varit är inte ett år som kommer.

Vad ett fast pris faktiskt köper

Ett fast pris är inte en besparing. Det är en försäkring, och den fungerar som alla försäkringar.

Handlaren som låser ditt pris måste köpa elen i förväg och bära risken att marknaden rör sig. Den risken har ett pris, och det priset ligger inne i de öre du blir erbjuden. Det kallas riskpremie. Över många år, i genomsnitt, kostar ett fast pris därför något mer än att bära marknaden själv — annars skulle ingen sälja försäkringen.

Vi sätter ingen siffra på premien. Vi har inte hittat någon svensk källa som mäter den för hushåll, och en premie som varierar med marknadsläget går inte att fånga i ett tal. Att den finns följer av vem som bär risken.

Frågan är inte vilket avtal som blir billigast. Den är hur stor variation ditt hushåll klarar i januari.

Det är en riktig fråga, och den har olika svar i olika hushåll. Ett hushåll med marginal kan bära en dyr vinter och vinna på lång sikt. Ett hushåll där en elräkning på det dubbla betyder ett lån bör köpa försäkringen och sluta ångra sig. Ingendera har räknat fel.

En observation som är obekväm för båda lägren. I mars 2026 var tim- och kvartspris det billigaste alternativet i samtliga elområden — i SE3 ungefär 885 kronor mot upp till 1 459 kronor för ett fast avtal, enligt SCB:s månadsstatistik. Samma månad föll andelen hushåll med tim- eller kvartspris från 14,2 till 12,5 procent, det största tappet sedan mätningarna började. Folk köper upplevd trygghet framför uppmätt besparing.

Timme, och sedan kvart

Två datum har ändrat vad ett rörligt timavtal betyder, och de blandas ofta ihop.

Sedan oktober 2025 publiceras alltså inte 24 priser för morgondagen, utan 96 — ett för varje kvart. De kommer klockan 13 dagen före. Prissignalen blev fyra gånger skarpare, utan att någon behövde göra någonting.

24 timmar × 4 kvartar = 96 priser per dygn

Tre praktiska följder. Varje elhandlare med fler än 200 000 kunder måste erbjuda ett kvartsprisavtal. Kunder som hade timpris flyttades över automatiskt, med minst två månaders varsel. Och fasta avtal och rörliga månadsavtal berörs inte alls — de räknar vidare precis som förut.

För ett hus med elbil eller värmepump betyder skarpare signal något konkret: topparna är inte längre utslätade över en hel timme. En kvart kan vara dyr medan kvarten efter är billig. Det gör en styrning som reagerar inom kvarten mer värd än den var — och en styrning som bara känner till hela timmar något mindre värd.

För rådgivaren: varför timdata nu överskattar egenanvändningen

Under timavräkning kvittades en timme där huset både exporterade och importerade till ett enda nettotal, och exporten försvann. Under kvartsavräkning dyker en del av de obalanserna upp som verklig import och export inom samma timme.

Uppmätt egenanvändning sjunker därför något och uppmätt export stiger, utan att något alls har ändrats i huset. Vår egen motor räknar i timmar, och överskattar alltså egenanvändningen en aning. Riktningen är säker, storleken är det inte — ingen källa vi har hittat kvantifierar den, så vi sätter ingen procent på den.

Vad styrning är värd, och inte

Har du timpris eller kvartspris blir det plötsligt lönsamt att flytta förbrukning. Värdet av en flytt är alltid samma multiplikation, och den är kort:

besparing = flyttade kWh × prisskillnaden

Två tal, och båda måste vara stora. Det är här de flesta råd går fel: de pekar på saker som är synliga i stället för på saker som är stora. Låt oss räkna, med samma antagna prisskillnad för alla tre — 50 öre per kilowattimme mellan dygnets dyra och billiga delar. Det talet är valt, inte hämtat.

Elbilen är hämtad ur körstatistik: en svensk personbil kör 1 126 mil om året, vilket vid ungefär 1,56 kWh per mil blir cirka 2 000 kWh med laddförluster. Varmvattnet kommer från Energimyndighetens egna mätningar, omkring 2 700 kWh värme om året — som i ett hus med värmepump blir ungefär en tredjedel i el:

2 700 ÷ 3,0 = 900 kWh el · 900 × 0,50 = 450 kr

Diskmaskinen drar mellan 0,5 och 1 kWh på ett eco-program enligt Energimyndigheten, och 1,4 kWh per tvätt i energirådgivarnas egen tabell för ett vanligt program. Vi räknar med 1 kWh varannan dag, alltså 150 kWh om året. Källorna är oense, och skillnaden mellan dem säger något värt att ta med sig: programmet betyder mer än maskinen.

Och det viktigaste förbehållet: en jämn dag ger ingenting att flytta till. Är dygnets priser nästan lika är prisskillnaden nära noll, och då är hela besparingen nära noll, hur skickligt huset än styrs. Spännvidden finns, men den är ojämn. Under 2024 låg årsmedelpriset mellan 28 och 57 öre per kilowattimme beroende på elområde, medan den dyraste enskilda timmen nådde 8,16 kronor i SE4 och den billigaste gick ner till minus 69 öre. Det är samma år.

Avtalet är en tredjedel av räkningen

Sista dämpningen, och den är nyttig. Allt den här modulen handlar om gäller en av fyra delar på räkningen. De andra tre — nätavgiften, energiskatten och momsen — påverkas inte det minsta av vilket avtal du väljer. Vad varje del väger har modulen om elräkningen redan gått igenom rad för rad.

För en villa som använder 15 000 kWh eller mer var den totala hushållspriset andra halvåret 2025 fördelat så här, enligt SCB: handelspris 66,85 öre, nätpris 56,62 öre, elskatt 43,90 öre och moms 41,84 öre — tillsammans 209,21 öre per kilowattimme. Handelsdelen är alltså ungefär en tredjedel:

66,85 ÷ 209,21 = 32 %

Vad händer då om du förhandlar bort 20 procent av elpriset? Handelsdelen sjunker med 13,37 öre. Momsen följer med ner, eftersom moms tas ut på det du faktiskt betalar: 25 procent av 13,37 är 3,34 öre. Tillsammans 16,71 öre av 209,21.

0,20 × 66,85 = 13,37 · + moms 3,34 = 16,71 · 16,71 ÷ 209,21 = 8 %

Tjugo procent billigare el är åtta procent billigare räkning.

Det är fortfarande värt att göra. Men det är inte den stora spaken i ett hus, och det är därför den här kursen ägnar fler moduler åt väggar, värme och förbrukning än åt avtalsformer. Man kan bara förhandla om priset på det man köper — inte på det man inte behövde köpa.

Andelen är något större 2026, och varför

SCB:s tabell ovan gäller andra halvåret 2025, då energiskatten var 43,90 öre. Den 1 januari 2026 sänktes den till 36,00 öre exklusive moms — 7,90 öre lägre.

209,21 − 7,90 − 1,98 moms = 199,33 · 66,85 ÷ 199,33 = 34 %

Räkningen krymper, och den del du kan förhandla om väger därför något tyngre — omkring 34 procent i stället för 32. Uträkningen antar att ingenting annat ändrades, vilket det förstås gjorde: nätavgifterna steg. Betrakta 32 och 34 som samma svar, en dryg tredjedel.

Vad vi inte påstår

Ingen vet vart elpriset är på väg. Inte vi, inte handlaren, inte den som skriver i tidningen. Den här kursen prognosticerar aldrig elpriset, och ett råd som bygger på en prognos är ett råd som bygger på en gissning — hur självsäkert det än framförs.

Det finns prognoser, och de är gjorda av kunniga människor. Svenska kraftnät väntar sig till exempel att skillnaden mellan norr och söder krymper, och att flödet mellan SE1 och SE2 vänder 2029. Det är systemoperatörens bedömning, inte vår, och bedömningar om elmarknaden har haft fel förr.

Två saker kan ett hushåll däremot veta säkert, och båda går att ta reda på i eftermiddag. Sin egen förbrukningsprofil — när på dygnet och året elen faktiskt används, hämtad ur nätföretagets egen fil. Och sin egen tolerans för variation — hur stor elräkning i januari som fortfarande är en räkning och inte ett problem.

Det är de två talen avtalsvalet vilar på. Allt annat är väder.

Kontrollfrågor